malindarlings

Det känns som om jag går omkring och bär på världens största hemlighet. Ingen annan får veta.

För på något sätt är det den känslan av upprymdhet, (enl Svenska akademiens ordlista: glad, munter, livad, fast för mig mer än glad och munter, liksom). Den känslan man får när man får förtroendet att bevara en hemlighet. Jag tänker inte berätta några hemligheter här (inte för jag har jättestora hemligheter, om vilket datum kronprinsessan kommer gifta sig, eller hur vi ska lösa den ekonomiska krisen vi verkar ha hamnat i) kanske inte stora för hela världen, men stor för mig.

Fast jag tror inte att det är därför jag har denna känslan, för de hemligheter jag har, de har jag haft ganska länge nu (nej ingen anledning till oro, det är ingen fara, inga dåliga hemligheter, och allt kommer visa sig inom en hyfsat snar framtid).

Jag tror att denna känslan kommer för att jag är lycklig. Jag har insett att jag HAR SÅ OTROLIGT mycket att vara glad för, att vara tacksam för.

Jag har insett vilken stor del i hur mitt liv blir, har att göra med min inställning.

Det kanske är den stora hemligheten, vem vet.

Jag håller på att lära känna mig själv, vem är jag egentligen, om jag tar bort att som jag gör för att jag tror att det är sånt man ska göra, som människa, tjej, ungdomsledare, kristen..

VEM ÄR JAG DÅ?

VAD gör jag?

VARFÖR gör jag det?

Vad gillar jag att göra?

VARFÖR?

ÄR jag en morgonmänniska eller kvällsmänniska?

TYCKER jag om romantiska komedier eller dramafilmer?

VAD gillar jag för musik egentligen?

Det är sannerligen spännande att lära känna sig själv!

Känner du dig själv?