malindarlings

jag har tänkt mycket på en sak:
det är konstigt att man inte får må bra.

jag mår fruktansvärt bra just nu, och allt är bra.
men man kan inte berätta det för någon. för om det är någon som mår inte bra, då mår man nästan dåligt för att man mår bra, och man vågar inte säga något.

jag och Emma pratade om detta idag och vi kom fram till att det nog faktiskt handlar lite om den här fantastiska
jante-lagen (vill du läsa mer om den kan du göra det här) för man får ju inte vara bättre än någon annan och i samma veva om man mår bättre, för man ska må dåligt, eller kanske inte dåligt, men man ska må sådär, inte toppen utan bara medel.. så om man mår bra, om man mår fruktansvärt bra, då sticker man ut alldeles för mycket och så kan man ju inte ha det, verkligen inte. nejdå.

men så är det: JAG MÅR BRA.
bara så du vet...