Det finns en känsla som jag är förälskad i…
Jag är en människa som ständigt har "att göra listor",
både på vad som ska göras i jobbet, men också saker som ska göras privat, tvätta, städa, skriva brevet, mm mm
Och just nu lever jag med en extra lång "att göra lista", för det är snart bröllop (Martina och Jocke gifter sig den 25 juli), jag åker snart på läger, jag fyller år (att ha kalas eller att inte ha kalas, det är den stora frågan)..
Men när man väl har gjort något av alla de där 150 sakerna som står på sin att göra lista och man får stryka det ena efter det andra..
Och till sist stå/sitta och titta på en lista med ytterst få saker kvar att göra..
Det är en underbar känsla.
Så idag har jag en sådan dag då jag gör saker som står på min (tyvärr till och med mina) att göra lista/listor. Hitintills har jag ändå lyckats stryka 5-6 grejer och fler ska det bli!
Fast just nu känns det trögt, för jag sitter och skriver en andakt, till tonårslägret.. och jag blir helt enkelt inte nöjd...
men klar ska jag bli så jag kan stryka den på min "att göra lista"...
