malindarlings

så här var det:

jag hade inte så mycket för mig.
Jag tänkte, hrm, "det är ganska fint ute.. jag har inget att göra. jag vet, jag tar en promenad."
så tänkte jag och så gjorde jag.
jag gick, gick och gick.
när jag sedan började närma mig hemmet, så kände jag mig inte redo för att gå hem.
Jag vet inte om ni någon gång kan tänka/känna så.
Men man vill bara inte gå hem och in. utan vara ute och iväg ett tag till.

jag har ett konstigt förhållande till kyrkogården. Jag tycker om dom.
Att bara gå runt, titta på gravstenar och bara tänka.
så jag gick till en av kyrkogårdarna. kollade lite på gravstenarna.
ställde mig vid ett träd och kollade ut på en dunge, jag funderar på om det kan vara så att det är en minneslund.
men jag vet inte.
satte mig tätt intill trädet och kollade.
helt plötsligt ser jag en hackspett. sen en katt, sen någon annan fågel som jag inte vet vad det för för någon.
och det var fint. att bara sitta och titta. och ingen som störde.
och jag bara satt där och lät ingenting störa. det var fint.
sedan kollade jag på fler gravstenar.

på en stod det "trotjänaren" tänk vad fint!